Vem styr vem egentligen?

Att mikrober kan manipulera och styra sin värds hjärna och beteende är inte direkt någon nyhet. Ta den numera ökända mikroben Toxoplasma gondii, som bara kan föröka sig i katts tarmar. Därför gör de små mikroberna allt för att hamna i en katts tarmar - kosta vad det kosta vill inklusive sina musvärdars liv.

Evolutionen har nämligen programmerat möss att undvika lukten av kattkiss även om de adrig har mött en katt i hela sitt liv. Ganska klokt, eftersom det radikalt ökar mössens chans att överleva. Men möss som är smittade med Toxoplasma gondii beter sig annorlunda. Toxoplasma manipulerar nämligen mössens hjärnor till att bli sexuellt upphetsade av lukten av kattkiss, så att upphetsade möss i praktiken springer rakt in i gapet på katten. På så vis hamnar Toxoplasma-mikrober i kattens tarmar och kan leva vidare. Lömskt, men sant. På liknande sätt spekulerar nu amerikanska forskare om det inte kan vara så att luriga sötsugsbakterier får dig att tråna efter glass och godis, som gör att de kan överleva och fortsätta att öka och frodas i dina tarmar. Då spelar det ingen roll att du intellektuellt vet att sötsaker är dåligt och att du gång på gång har tränat dig i att stå emot glass och godis. Dina biljoner bakterier i tarmen är flera och smartare. De krossar därför lätt din viljestyrka med olika tricks, så att de kan fortsätta att överleva och frodas.

Hara du mega-tur så har du ärvt Christensenella-bakterier från din mamma. Personer med Christensenella kan nämligen äta massa godis och glass utan att gå upp i vikt - orättvist men sant. Denna bakterie är nämligen urusel på att utvinna energi ur maten. Länge var det dock en stor evolutionär nackdel att ha massa Christensenella-bakterier dvs på den tiden då människan halvt utsvulten jagade föda på savannen. Det gäller inte längre. I dagens överflöd av socker och fett flåsar snarare sjukdomar som diabetes och cancer i nacken på dagens ofta stressade och överviktiga människa. Med det sagt, spring nu inte efter dyra kosttillskott som påstår sig ha verksamma Christensenella på burk. Christensenella upptäcktes nämligen så sent som år 2011 och förekomsten tros vara ärftlig (sorry).

Låt oss istället titta på hur vissa forskare tror att vi kan skapa naturlig craving efter hälsosam mat, genom att manipulera tarmfloran. Men hur bär sig då bakterierna åt för att manipulera sin värds ätbeteende? Forskare tror att bakterier helt enkelt ändrar smakreceptorerna hos sina värdar s k host receptor expression. Bakteriefria möss har nämligen visat sig ha helt andra smakreceptorer i tarmen jämfört med normala möss. De hade bland annat betydligt fler "sweet taste receptors" i tarmen jämfört med normala möss, vilket gick hand i hand med ett starkare sug efter sötsaker. Dessutom har bakterier visat sig kunna manipulera mättnads- och hungerhormoner. Exempelvis sjönk nivån av hungerhormon hos djur efter intag av mjölksyrebakterier (för fler studier och exempel, se här). Dessutom kan bakterierna själva tillverka ett stort antal mättnads- och hungerreglerande hormoner, som liknar leptin och ghrelin, vilket ytterligare har stärkt misstanken om att tarmflorans sammansättning även kan påverka vårt ätbeteende. Även om det återstår att översätta resultaten till oss människor, så är det spännande fynd.

Om denna teori stämmer, vad skulle den innebära i praktiken? Jo, med biljoner av hormonproducerande bakterier i dina tarmar behöver du kanske inte förlita dig helt på din egen viljestyrka. Alltså, istället för att falla offer för socker- och fettälskande bakteriers evolutionära agenda skulle ditt kognitiva jag kunna ta hjälp av dina hälsosamma bakterier. Ditt jobb skulle då bli att du med lite vilja ändrar sammansättningen av din tarmflora (t ex med hjälp av mat) tills dess att din armé av snälla bakterier har blivit så pass många att de skapar ett oemotståndligt sug hos dig efter hälsosam mat. Alltså, genom att du gör halva jobbet och sen ger stafettpinnen till dina bakteriella vänner skulle de kunna skapa ett oemotståndligt sug efter kimchi, kombucha och annan syrlig mat. Det kallar jag win-win!

 

Soki Choi